Arkiv för augusti, 2008
29 augusti 2008
I går såg jag och Jonathan filmen The Promotion. En film med Sean William Scott och John C. Reilly.
Vi kände det på oss direkt. Vi valde en kass film. Jonathan orkade ungefär 40 minuter, sen somnade han. Jag kämpade på. Jag gillar inte att börja se en film och inte se klart den.
Men jäklar alltså, den var riktigt kass. Jag trodde att jag skulle slippa dåliga filmer på ett tag när jag ändå orkat plöja mig igenom Postal. Men The Promotion var dålig på ett helt annat sätt. Det hände ingenting i den! Vi satt hela tiden och väntade på när det roliga skulle börja, för det var en komedi. Men det kom aldrig. Riktigt frustrerande.
Filmen hade två ljusa stunder, ungefär. På 85 minuter är det alldeles för lite. På tal om 85 minuter, när filmen var slut trodde vi (jag) att det hade gått två timmar. Vilket skämt, den var under 90 minuter men den kändes som en evighet.
Nä, håll er borta från den här skitfilmen. BLAPPLES!
Mitt betyg: 2/10
28 augusti 2008
Har suttit några dagar och finslippat på de sista detaljerna på temat som går under samma namn som förra gången; Pillar of Autumn. Det var dags för nåt nytt. Något med lite mer liv och rörelse. Hoppas ni tycker om det.
Hittar ni buggar så får ni lämna en kommentar här. Jag kommer att felsöka en stund när temat körs live för att se hur det fungerar.
24 augusti 2008
Oj, var ska man börja. Jag och Jonathan gjorde misstaget att se en film av Uwe Boll. Vi såg Postal, som är baserad på spelet Postal som blivit väldigt uppmärksammat på grund av sitt onaturliga övervåld.
Uwe Boll är som ni kanske vet tysk. Och utan att verka nedlåtande så behöver jag kanske inte säga mer än så? Men förmodligen har Uwe någon tv-spelsfetisch som han måste förverkliga i förkastligt dåliga filmer. Spel- och filmvärlden lider tillsammans. Vi borde göra det enda rätta och bojkotta hans filmer, som av någon anledning alltid brukar få med sig kändisar. Kanske inte de allra största, men J.K. Simmons, Michael Madsen, Christian Slater, osv. Undra vad de tänker när de läser manuset. ”Wow, här har jag ju en chans att glänsa!”?!
I Postal så är Uwe Boll faktiskt med som sig själv. Han blir intervjuad av en reporter som ställer frågan vi alla undrar: hur fan finansierar han alla sina filmer?! Ingen av hans filmer har nått över 4-poängsstrecket på IMDb så man kan ju börja undra var pengarna trillar in någonstans. Men på den frågan har faktiskt Uwe ett svar:
Uwe Boll: There all that rumours out there, that my movies are financed with nazi-gold, and what should I say? It’s true!
Så då vet vi det. Han betalar senare en dvärg med guldtänder. Jag hoppas att mina ögon kommer att bli återställda efter att ha genomlidit den här filmen. Snälla!
Mitt betyg: 2/10
23 augusti 2008
För att kunna göra säsong 6 av X-Files rättvis så tittade jag och Jonathan på den första långfilmen som baseras på serien: The X Files: Fight the Future.
Som ett långt bra avsnitt är den. Man märker direkt skillnad. Det är inte något 40-minutersavsnitt man tittar på, utan en högkvalitativ Hollywoodproduktion. Underhållning på hög nivå. Men givetvis krävs det att man har en förkärlek för det ockulta och det paranormala. Och så klart för Agent Mulder och Scully. Men min kärlek till dem två är outtömlig så jag njöt givetvis genom hela filmen.
Som vanligt så slås de mot en regering och konspirationer som aldrig tar slut. Den här gången handlar det om en kolonisering av utomjordisk art på vår planet. Något ingen har en beredskapsplan för men något vi försökt motarbeta sedan 50-talet – i hemlighet givetvis.
Stämningen är bra, Mulder och Scully är på topp och de levererar. Jag är nöjd. Sist jag såg den här filmen var -98, på premiären. Det var 10 år sedan. Åren går… Men det är nog egentligen först på senare dar som jag lärt mig uppskatta serien och mystiken bakom det hela.
Var är mina fågelfrön nu då?
Mitt betyg: 7/10
23 augusti 2008
Ray (Colin Farrell) och Ken (Brendan Gleeson) skickas till Brygge (In Bruges) i Belgien för att ligga lågt. Men ganska snart förstår de att de blivit ditskickade på ett uppdrag att mörda någon. Men under tiden har de tid med lite sightseeing.
Engelsk humor har en tendens att antingen falla platt – eller slå på stort. Den här typen av humor gillar jag, den påminner om Snatch, Lockstock, och de där filmerna. Den är liksom lite djupare på något sätt. Och som Staffans australienske vän sa, det är liksom inte sån där amerikansk ”in your face”-humor.
Välgjord film med många slumpmässiga inslag som får en att vrida sig i soffan – både av skratt och av motbjudande saker.
Den här filmen är en sån där man kan hitta en massa sköna citat till. Dialogerna var helsköna. Här är ett citat jag fastnade för, haha:
Ken: We shall strike a balance between culture and fun.
Ray: Somehow I believe, Ken, that the balance shall tip in the favor of culture, like a big fat fucking retarded fucking black girl on a see-saw opposite…a dwarf.
Typisk brittisk humor. Som gick hem!
Mitt betyg: 8/10
20 augusti 2008
Jag älskar detaljrikedomen i Guillermo del Toros filmer. Han är en mästare på att fånga beskådarens uppmärksamhet. Hellboy II: The Golden Army är inget undantag och ni som sett Pan’s Labyrinth kommer att känna igen ganska mycket.
En annan sak han gör Guillermo är tolkningen av Hellboy som spelas av Ron Perlman. Eller, man får väl säga att de tillsammans gjort Hellboy riktigt bra. Jag gillar hur Hellboy bara skiter i allt hela tiden.
Och redan i första filmen får vi veta att Hellboy är Lucifers son som någon gång kommer att vara osaken till en apokalyps. Jag ser fram emot den filmen när allting brakar loss, för jag är helt övertygad om att det kommer fler filmer med Hellboy.
Något som dock irriterar mig en aning är en miss med Liz. I första Hellboy-filmen brinner hon med blå färg. I nya filmen är elden gul, som vanlig eld. Förstår inte riktigt hur man kan göra en sån miss.
Nåväl. Hellboy II är riktigt underhållande. Rolig, häftig, cool. Actionfylld fantasyrulle i toppklass!
Mitt betyg: 8/10
20 augusti 2008
Jag såg ytterligare en halvtaskig humorrulle. Den här gången med Jon Heder i huvudrollen i filmen Mama’s Boy.
Man förstår att morsan börjar tröttna på en om man fortfarande bor hemma vid 29 års ålder. Det kanske är dags att bli utsparkad?
Jeffrey Mannus (Jon Heder) är en ganska speciell kille. Utöver sin hypokondri är han jävligt bitter men samtidigt har han en vass tunga och är ganska intelligent. Något som kanske sätter honom i jobbiga situationer.
Hans ensamstående mor får äntligen en efterlängtad dejt och givetvis blir det problem mellan sonen och den nye mannen i huset.
Den här filmen påminner väldigt mycket om Mr. Woodcock. Den filmen sög ju dock riktigt, riktigt hårt. Så Mama’s Boy får väl lite cred för att göra konceptet lite bättre. Jon Heder är alltid kul att titta på och filmen var ändå ganska underhållande även om den höll lite väl låg nivå emellanåt. Men återigen, jag är ganska lättroad.
Mitt betyg: 5/10
20 augusti 2008
Rob Schneider har satt sig i regissörsstolen och levererar en halvrolig komedi med typisk Schneider-humor. Filmen jag talar om är Big Stan.
Den lille Stan (Rob Schneider) är en fastighetsmäklare som lever på att lura gamla tanter. Han lever gott, har mycket pengar och en vacker fru. Men turen vänder när han åker dit för förskingring.
Han lyckas muta domaren och får nu sex månader på sig innan han ska in i finkan. Stans största mardröm är att bli våldtagen och bli någons bitch inne i fängelset. Så nu gör han allt för att lära sig självförsvar. Tiden går och snart är det dags att lämna in sig.
Småkul film med humor som kanske inte passar alla. Jag som är ganska lättroad tycker den här filmen var helt okej. Inget utöver det vanliga, och kanske inte så bra egentligen. Men lättsmält humor går alltid hem. Och särskilt om det är med Rob Schneider.
Mitt betyg: 5/10
20 augusti 2008
I går avslutade jag och Jonathan säsong 5 av X-Files. Väldigt underhållande serie för oss som gillar Mulder och Scully. Efter säsong 5 rekommenderar jag att man ser den första långfilmen, The X Files: Fight the Future. För säsong 6 tar efter precis där filmen slutar. Så nu ska jag se långfilmen för att hålla mig uppdaterad och sen fortsätta pressa avsnitt på säsong 6.
Givetvis har jag även denna säsong betygsatt alla avsnitt.
Läs vidare »
15 augusti 2008
Christian Bale kan verkligen spela otäck om han bara vill. I Harsh Times spelar han Jim, en krigsveteran som lider av mardrömmar men som har ambitioner att bli polis.
Han måste verkligen komma in på polisskolan. Han har en fru på andra sidan mexikanska gränsen som han vill gifta sig med. Giftermål är enda sättet för Marta (Tammy Trull) att få bo i staterna.
Mike (Freddy Rodríguez) har lovat frugan att skaffa jobb, men i stället för att dela ut cv:n hänger han med sin bästa polare Jim. De spenderar dagarna i bilen, dricker öl och jävlas med folk. För att frugan inte ska ana oråd låter Mike sina polare tala in på hans telefonsvarare där de säger att de granskat hans cv och att de vill ha en intervju.
Saker blir hela tiden mer komplicerade när Jims psyke börja ge vika. De får bevittna mord och Mike börjar få nog.
Det finns inte mycket som slår en riktigt vass thriller. Och David Ayer vet verkligen hur man gör dem bra. Harsh Times är riktigt spännande!
Mitt betyg: 7/10