Arkiv för oktober, 2008
29 oktober 2008
I början av filmen Fargo så står det att den är baserad på en verklig händelse. Något som senare visade sig vara helt påhittat. Ganska kul tycker jag. Man kan ju spekulera lite i varför man väljer att påstå något sådant.
En tanke är ju för att fånga tittarens intresse. Hoppas jag inte förstörde erat nu. Men redan när det stod att filmen var ”based on a true story” så blev både jag och Jonathan intresserade. Men det är alltså inget annat än skitsnack.
Filmen är väldigt dyster och mörk. Och bröderna Coen har nog fått en snedvriden bild av människorna i norra delen av Amerikat. Men det är väl också en del av deras idé att få folk att tro saker som inte är sanna.
Bra film. Rå och mörk. Jävligt mörk. Men med inslag av finurlig humor och bissarhet.
Mitt betyg: 7/10
29 oktober 2008
Det var längesen jag hade en sån verklig dröm. Jag var på någon paradisö ute i ingenstans och hade givetvis kameran med mig. Det var fantastiska vyer överallt.
Farsan stod och fiskade men jag trasslade in mig linan. Eller linorna, det var tusen stycken minst. Plötsligt ser jag hur ett mörkt elakt moln närmar sig och jag börjar skrika att vi ska ta skydd. Jag menar – sist det regnade här kanske nån dog?!
Vi fick inte tid att gömma oss, men vi tog skydd bakom en mur. Jag försökte dölja kameran så gott det gick under min tröja när helvetet bröt loss. Två sekunder senare hade regnet brakat förbi. Det var nog den kortaste regnskuren jag någonsin upplevt. Men efteråt kunde jag verkligen smaka regnet i munnen.
Jag tittar ut över horisonten och fick se de häftigaste palmbeklädda öarna någonsin. Jag ropar till farsan att jag ska plåta dem och byter till telet. Går ner i en liten svacka och glömmer molnen direkt. Här är det blåmesar som jagar krabbor i vattenbrynet.
Jag försöker krypa ner på magen för att få en bra närbild, men varje gång krabborna kommer lagom långt ifrån min närgräns klipper en blåmes dem. Så jag försöker plåta en fågel i stället. Lika svårt det. Jag ser blåmesen äta en krabba men inom närgränsen så jag kan inte trycka av. Jag försöker backa men vaknar i stället.
Synd, det var kanske den mest häftiga dröm jag haft på länge. Förmodligen är det för att det börjar dra ihop sig nu. Snart är vi kanske där. Helt otroligt.
27 oktober 2008
Den 2 januari 2009 åker jag och Erik från Arlanda. Vi mellanlandar lite överallt innan vi är framme i Monterrey den 3 januari. Hemresan går från New York den 25 maj. Känn på den!
Vi ska även avverka Cancún och Californien innan hemresan också är det tänkt. Det kommer bli riktigt nice. Skönt. Nu är det bara lite csn-grejer kvar sen kan man slappna av.
Vi har planer på att göra vårat ex-jobb under resan. Erik är filmare och jag fotograf. Har ni några bra idéer på hur man skulle kunna göra det så är vi öppna för förslag!
20 oktober 2008
Guy Ritchie måste ha en väldigt komplicerad hjärna. Eller, alla hjärnor är ju ganska komplicerade. Men hans sätt att tänka måste vara helt felvridet. Att ens kunna sätta sig ner och skriva en film som Lock, Stock and Two Smoking Barrels ligger bortom min räckvidd.
Jag tycker det är svårt att hänga med i handlingen. Tänk dig då hur det är och sitta där och fundera ut allt. Alla tvister hit och dit, uppgörelser, relationer och band mellan alla. Han måste ha gjort världens största mind map.
Lock, Stock är i alla fall en jävligt bra film. Jag gillar Ritchies actionrullar. De är tvistade till max och det går hem hos mig. Riktigt bra.
Jag tänker inte ens försöka ge mig på att beskriva vad filmen handlar om. Det räcker med att jag skriver att allting skiter sig när en given pokervinst slutar i en fet skuld. Vilken röra.
En riktigt intressant film med spännande vinklar, sköna dialoger och brittisk råhet. Den här typen av film ser man inte från någon annan. Det är Guy Ritchies varumärke.
Mitt betyg: 8/10
20 oktober 2008
Jag tänkte gå igenom lite filmklassiker nu de kommande veckorna. Jag känner att jag har en hel del film att ta igen. Jag, jonthan och nore såg A Clockwork Orange i går.
Ja, vad ska man säga. Den sög. Den tilltalade inte mig alls. Jag skrattade en del åt alla galna saker i filmen, men filmen var inget vidare alltså.
Många vill få den här filmen till att framstå som en av historiens främsta. Något som jag inte riktigt förstår mig på. Vad exakt är det som är så utsökt med den här filmen? De efterblivna brittiska dialogerna eller de ganska miserabla skådespelarinsatserna? Eller kanske alla nakna, runda, vackra bröst som studsar runt i filmen. Ja, det skulle väl vara för deras skull i så fall.
Nä, fan den här filmen var en besvikelse. Men nu har jag sett den. Och jag vet att Stanley Kubrick kan göra film. Men det här var verkligen ett slag under bältet. Inte alls min smak.
Jag antar att det var för att jag gav Apocalypse Now Redux en tia. Allting kommer tillbaks på en. Aldrig kan man få vara nöjd.
Mitt betyg: 4/10
20 oktober 2008
Vi fick i uppgift i skolan att hitta en låt vi ville framföra för klassen. Vi skulle göra det karaoke-style. Jag antar att ni alla vet vad det är.
En väldigt obehaglig uppgift. Och det verkade som att jag var den enda som motsatte mig den. Varför ska jag behöva stå inför hela klassen och sjunga – när jag verkligen suger på det?
Jag började genast fundera på låtar som skulle fungera, men jag lyckades inte komma på några som skulle passa min bräckliga röst. Jag behövde nåt lugnt. Någon i klassen kommer med ett låtförslag men får direkt avslag från läraren. ”Ni måste sjunga. Inga såna där låtar där de bara pratar!”
Okej, Moby är uteslutet. Fan.
Dagen D var här. Och jag hade fortfarande ingen låt att komma med. Läraren ringer på min mobiltelefon och frågar vart jag håller hus. ”Jag kommer, jag ska bara klä på mig.” Vi skulle vara i någon lokal vi aldrig varit vid tidigare så jag visste inte hur jag skulle hitta dit. En ursäkt tänkte jag.
Jag hoppar upp på cykeln och hamnar mitt i motorvägen. Jag får korsa mellan bilar och långtradare för att inte bli överkörd och plötsligt står jag i mitten av trafiken. Med min klass. Eller några ur den i alla fall. Jag får youtuba fram lite karaoke-låtar men hittar bara Backstreet Boys och andra smörsångare. Min röst skulle ju aldrig palla det trycket.
Jag ger upp.
19 oktober 2008
Jag minns det ganska väl. Första gången jag, tillsammans med sebbz och staffan, skulle se Apocalypse Now Redux. Vi hade hyrt den på VIP och hade väl inga som helst förväntningar. Inte mer än att det på omslaget stod att det var världens bästa film.
Jag minns inte vem som somnade först, men jag tror jag orkade halva filmen. Som ju faktiskt är jävligt lång, 202 minuter för att vara exakt. Det var helt enkelt inte rätt tillfälle att se den här filmen då.
Nu, ungefär fem år senare kände jag att det var dags att ge den ett nytt försök. Tur var väl det.
Apocalypse Now Redux är en extra lång version av originalfilmen Apocalypse Now. Och för att du ska orka se den här filmen så vill det till att du är på rätt humör. Jag laddade med en stadig måltid, coca-cola och kaffe. Och sen var jag fast. Filmen höll mig som i ett järngrepp. I tre timmar. Helt otroligt.
Vilket mästerverk den här filmen är alltså. Som ett filmatiserat konstverk. Geniala dialoger. Utsökt foto. Sjuka och galna soldater. Jag älskar den!
Ja, ni kommer väl håna mig nu för att jag ger Apocalypse Now Redux en fetstilt tia, men det skiter jag i. Det är inte jag som missar en av filmhistoriens bästa filmer.
Mitt betyg: 10/10
19 oktober 2008
Som ni kanske redan har läst så ska jag åka till Mexiko efter nyår. Jag kände därför att ett enkelt bildgalleri var på sin plats så att jag kan dela med mig av alla foton jag lär ta där borta.
Jag har i några veckor suttit och finjusterat på ett galleri som i går blev klart för lansering. Jag har hunnit lägga ut tre album redan som ni kan browsa igenom.
Kom gärna med åsikter på hur det fungerar. Jag har inte hittat några buggar ännu, men gör ni det så blir jag glad ifall ni berättar om dem så att de kan åtgärdas.
Besök sidan: Silfver Creations Photo Gallery.
17 oktober 2008
Jenkarnas krig har skildras på film många gånger. Nu har en serie behandlat Irak-kriget som började 2003. Serien heter Generation Kill och är givetvis baserat på en bok. Boken med samma titel är skriven av Rolling Stone-reportern Evan Wright.
Utan att ha grävt alldeles för djupt i ämnet så vågar jag nog faktiskt påstå att den här miniserien på sju delar behandlar Irak-kriget på ett rättvist sätt. Och det är inget kul att titta på.
Evan Wright spenderade två månader med en bataljon marinsoldater vars slutgiltiga mål var att invadera Bagdad. Och under den här tiden får man se en hel del grova grejer – som kanske för den delen hör till krig. Men jag tror, och hoppas, att det är en ganska verklig bild av hur kriget egentligen var. Och det är väl knappast något positivt.
En viktig sak de framhåller i serien är att de försöker ta bort mycket av ansvaret från soldaterna. Jag vill inte göra det här till en politisk debatt så jag skippar resten. Men se den här serien på 7 delar á 60 minuter. Riktigt sevärd. Gillar du krigsskilldringar i stil med Jarhead så kommer du säkerligen gilla denna också.
Mitt betyg: 7/10
15 oktober 2008
Jag kände att det var dags att skapa en ny sida för alla serier jag kollat på. Nu har de fått en egen sektion. Ni hittar listan över hittills recenserade serier under Filmer, som en liten undermeny.
Uppdaterad: Efter ett noga övervägande och kritik från mina besökare har jag nu beslutat om att flytta sidan Serier som en huvudsida i stället för en undersida. Blev nog bättre faktiskt!