Arkiv för februari, 2009
28 februari 2009
Vi var på födelsedagsfest hos Mariella i går där vi firade henne och Vanessa. Två franska tjejer som inte verkade uppskatta våra jumping peckers som vi gav dem i present lika mycket som vi gjorde.
Vi hade 30 grader ända in till natten. Fläktarna i taket hjälpte föga och man fick slå sig igenom det tjocka röktäcket som hängde tungt över dansgolvet. Ölen försvann snabbt och vi orkade hålla igång till klockan sex. Sen gav jag och Erik upp.
Något bakis vaknar jag i mitt egna svett med igenkorkad näsa som torkat igen av den låga luftfuktigheten. Det är dags att börja svettas på allvar. I går hade vi 40 grader.
Ah, på tal om det. Jag och Erik har lärt oss att man inte ska säga soy muy caliente (ifall det inte behövs). Vilket vi förutsatte betydde att man är väldigt varm. Vilket det också gör, men här så betyder det också att man är kåt så mexarna använder det bara till det. Så nästa gång Lucy, vår spansklärare, frågar hur vi mår kommer vi nog svara soy muy calor i stället.
Jag låter planerna för lördagen vara osagda eftersom jag inte vaknat i sinnet riktigt än. Men det lär med all säkerhet bli hamburgare och återigen utgång.
Frys inte bort där hemma!
25 februari 2009
Jag älskar livet här i Mexiko. Vi började med lektioner i dag klockan åtta. Lyssnade på två grupper som presenterade lite olika artister inom Neo Plastisism och Kubism. En timma senare gick vi hem för att sova. Vi sov två timmar, lagade sjukaste köttfärssåsen och sen gick vi till nästa lektion som är spanska.
Lucy, vår spansklärare, är den skönaste läraren jag har haft. Hon bjuder på klubbor och låter oss spela bingo (eller Lotteria som det heter på spanska). Klockrent. Efter att ha sovit så känns det som en ny dag.
Vi stannar i skolan, dricker kaffe och njuter av livet. Sen går vi hem och slösurfar lite. Vi hade väldigt varmt i dag så vi smälter nästan bort.
Sen går vi till Tacos Manolo och käkar tacos för 50 pesos. Så jävla gott. Dricker lite Cola och går tillbaka till skolan för att titta på alla heta Tec-brudar som ser ut som fotomodeller. Träffar Calle och Camilla och snackar lite skit med dem en stund för att sen gå tillbaka till belgarnas terass för att sola och doppa fötterna i deras nyinhandlade pool. Vi köpte givetvis med oss öl också som vi snabbt sög i oss i den tropiska hettan som råder i stan just nu.
Nu sitter vi återigen hemma. Gör lite läxor (tack Google Translate) och lyssnar på musik i våra högtalare som vi köpte första veckan.
Livet är så jävla hårt.
Om en halvtimma går vi till den japanesiska restaurangen för att äta lite nudlar och grönsaker. Det slinker nog ner en pilsner till då också.
Återigen; la vida es maravillosa.
22 februari 2009
I helgen festade vi med tre miljoner mexare och vi drack öl på världens längsta bargata. Vi var på karneval i Veracruz!
En av de häftigaste grejerna jag varit med om helt klart. Smockfullt med folk. Alla var glada och drack litervis med billig öl. Paraden dröjde men när kravallpoliserna hade röjt undan gatan från allt folk, visat med sina påkar vem som bestämmer, så började det. Lättklädda kvinnor och män dansar utmanande genom staden i flera timmar. Det spelades hög festivalmusik och jag fick verkligen en äkta karnevalupplevelse. Så sjukt coolt. Ett minne för livet. Det var min lördag.
På fredagen drack vi mest öl. Det var fest på gatan hela helgen. Vi hade hoppats på solsken men vi hade lite otur med vädret första dagen. På lördagen dock hade jag blivit lovad av ett flertal människor att solen skulle titta fram. Så när mina bakfulla ögon på lördagsmorgonen försökte vänja sig vid ljuset kände jag hur mina smilband ofrivilligt spändes. Solen sken ute! Äntligen! Stranden nästa.
Veracruz är inte känt för sina vita stränder och blåa vatten. Snarare är det en av Mexikos största hamnstäder. Men stranden var fin nog för mig att bada i. Stora vågor med utmanande strömmar gjorde min dag. Jag har längtat efter sol och bad alldeles för länge. Jag struntade i min förkylning och levde in i mitt marina jag för en stund. ¡Fantástico!
På lördagen sov vi ingenting. Vi skulle med flyget klockan åtta på söndagmorgonen så vi sparade en hotellnatt och struntade i att sova. Precis vad min kropp behövde i sin kamp mot virus och bakterier. Så nu ligger jag här hemma i Monterrey igen och kurerar. Tänker tillbaka på helgen som var och inser att det var så sjukt värt det.
Nu väntar en lugn och oplanerad vecka. Det ska bli skönt att bara beta av dagarna. Skriva lite rapport och plåta. Hoppas läget är under kontroll hemma!
¡Buenas noches!
16 februari 2009
Vi hyrde två bilar i fredags och åkte till staden Zacatecas. En skön pittoresk kolonialstad med färgglada hus och väldigt avslappnat folk. Resan dit tog ungefär 8 timmar efter diverse avbrott. Bilen som Patric körde fick punktering på motorvägen mitt i natten och bilen som vi satt i var nära på att få soppatorsk. På en väg utan mobiltäckning eller civilisation. Men vi kom fram och allting var hur bra som helst.
På lördagen så gick vi runt i stan och fotade och kollade sevärdigheter. Det fanns så mycket att se och fotografera så det blev en lång dag. Efter att ha sett det mesta så gick vi till en klubb som var belägen i en gammal silvergruva. Med ett litet tåg åkte vi in i berget för att mötas av en riktigt modern nattklubb – mitt i berget. Det var häftigaste klubben! Människorna som var där var dock lite väl gamla. Men efter att ha startat dansgolvet och shottat lite tequila hade vi riktigt kul.
En stabil frukost senare så tog vi våra bilar för att köra till ett gammalt tempel som var flera tusen år gammalt. Solen sken med sina 30 grader och himmelen var helt molnfri. Klättra runt bland tempel och stenar i den hettan – när man är bakis – var riktigt hårt. Men det var ett riktigt vackert ställe som var värt varenda svettdroppe.
Hemresan tillbaka till Monterrey tog runt sju timmar och var problemfri. Efter en helg i Zacatecas är det faktiskt riktigt skönt att vara hemma igen.
Veckan som kommer blir lugn fram till torsdag, då drar vi till Veracruz där karneval och öl väntar. Lite bad och snorkling i havet står också på listan. Jag har sett fram emot havet sen första dagen i Mexiko!
Helgens citat kommer från vår tyska kompis Daniel. Vi pratar om hur bra tyskar är på att fatta beslut och givetvis nämner jag världskrigen varpå Daniel svarar:
- At least we had the courage to try it!
Hasta luego.
9 februari 2009
The Day the Earth Stood Still var helt otroligt dålig. En riktig flopprulle med superlarviga scener där jenkarna skjuter sig själva i foten. Häftiga effekter drar upp filmens betyg – även om vissa effekter var superbilliga. Skitfilm.
Seriöst, Keanu, det är nog dags att lägga skådespelardojorna på hyllan. Du suger.
Mitt betyg: 3/10
Body of Lies där emot var en väldigt bra och spännande film. Jag sögs in i den direkt. Action och drama på hög nivå. Ridley Scott levererar som vanligt. Likaså DiCaprio som jag lärt mig uppskatta. Jag tycker att han är en riktig talang och skön att titta på. Det är nog som han säger – han gillar gå in i sina roller så pass mycket eftersom han utanför duken inte riktigt vet vem han själv är.
Mitt betyg: 8/10
8 februari 2009
Eller Mexiko. Det har varit en ganska slirig helg. I fredags var vi på födelsedagsfest hos Norvan. Där bjöds det på sprit och öl och vi var i gång till runt sju. Sen kollade jag på Tom & Jerry med Vanessa och Brenda. Bästa fylleserien på länge!
Lördagen blev trött. Jag fick några timmars sömn innan vi åt frukost på Burger King. Sen började jag och Erik öla på lite igen hemma innan vi gick vidare till en annan födelsedagsfest. Där stannade vi inte så länge utan tog i stället taxin till en husfest som jag inte riktigt minns var. Det var i alla fall ett gigantiskt hus med massa konstigt folk.
I dag känner jag mig någorlunda utvilad. Snart dags att börja plugga till de två proven i morgon. I konstkursen ska vi kunna urskilja tavlor från olika genrer. T.ex. från impressionismen och post-impressionism. Blir nog inga svårigheter. I spanskan däremot ska vi gå igenom allt vi hittills har lärt oss. Det blir nog lite knivigare.
Annars då? Melanie har flyttat från oss. En av de franska tjejerna vi bor med. Hon orkade inte med alla inbrottsförsök och kände sig inte trygg här längre. Men det är vanligt att folk går och rycker i dörrar här i hopp om att den ska vara öppen.
Efter snack med hyresvärden har vi nu äntligen fått nycklar till vår feta järndörr. Så nu blir det betydligt svårare för vatos att ta sig in.
Det tråkiga är dock att Vanessa och Annie förmodligen också flyttar. Så jag och Erik kommer ha hela övervåningen för oss själva – förmodligen. Inte många som flyttar mitt i en termin tydligen.
Anywho… Nu blir det frukost igen. Jag och Erik drar väl till nån restaurang i närheten. Vi orkar verkligen inte laga något på morgonen.
Hasta mañana!
3 februari 2009
För 17 svenska spänn såg jag och Erik filmen ¡Sí señor! på bio. Bästa komedin jag sett på länge! Årets bästa komedi rent av, så här i början på året. Jim Carrey kör sitt race, men jävlar vad bra han gör det. Han är som en maskin som vägrar ge upp.
Är du en ständig nej-sägare? Trött på livet? Börja säga ja. Säg ja så fort du får tillfälle och se vad som händer. För Carl Allen (Jim Carrey) går det väldigt bra. Till en början.
Mitt betyg: 8/10
3 februari 2009
Vi spenderade som sagt helgen i den lilla staden Cuatrocienegas, som ligger fem timmar söderut från Monterrey med buss. Vi lämnade stan fredag eftermiddag och anlände på kvällen.
En pittoresk liten stad/by med färgglada hus och cowboys överallt. Alla kör pickuper med hö och folket är riktigt trevligt. Åtminstone de vi träffade på.
Fredagen gick rätt fort eftersom klockan var mycket. På lördagen gick vi upp tidigt. Vi hyrde en guide som skulle ta oss igenom den vackra naturen som finns här. De säger att här är som Galapagosöarna, fast i stället för att allting är gigantiskt så är allting mikrolitet. Det finns alltså bakterier och likande som är unika för just Cuatrocienegas. Rätt grymt.
Först åkte vi till en liten sjö som var helt kristallblå. La Poza Azul heter den, vilket betyder Den blå poolen. Otroligt vackert med bergen i bakgrunden och den blå himlen.
Vidare körde guiden oss till en öken, vars namn jag inte minns. Tror inte den hade nåt speciellt namn. Det intressanta med den här var i alla fall att sanden inte blev varm. Alla har vi väl gått på stekande sand en varm sommardag. Men när man kände på sanden så var den alldeles sval. Det berodde tydligen på någon slags reaktion med mineralerna i sanden som bestod av kalk. Jag är inte så insatt i detaljerna och guiden talade bara spanska så Irving hann inte översätta precis allt till oss. Irving är vår arubianska granne som var med oss. Det var jag, Erik, Irving, Daniel och Felix, som är två underbara tyskar.
Det var hur coolt som helst att gå runt i den här öknen. Allting är omringat av stora berg och allting känns så öde. Den vetenskapliga beteckningen för stället var öken, men några meter under sanden så flöt det tydligen massa vatten. Här blev det också väldigt många foton. Pucko till mig lyckades dock plåta allt i ISO400. En sak som inte syns i sökaren…
Efter att ha vandrat runt i en öken, plåtat kaktusar och ökenväxter åkte vi vidare till en övergiven marmorgruva. Här stod det stenklossar på 10-13 ton stabplade på varann. Inget man vill ha över sig precis. Här uppe var det också en helt otrolig utsikt. Vi hade sån tur med vädret också, helt underbart.
Gruvan avverkade vi ganska fort. Vi började bli jäkligt hungriga också. Så vi åkte till ett litet kaktusställe där vi kunde plåta dem på nära håll. En av kaktusarna var unik eftersom den kamouflerade sig. Något som kaktusar inte gör någon annanstans i världen.
Irving som kan spanska fick massa tips av vår guide inför kvällens barbeque. Han körde oss till en slaktare som gav oss fyra (Daniel är vegetarian) t-bones för 100 pesos (25 pesos var!) Senare på kvällen kom guidens slav och tände vår grill och tycktes aldrig lämna oss. Så Erik gav honom en femtiolapp – då försvann han direkt. Maten blev hur bra som helst med lite kall öl. Vi fortsatte att dricka öl och gick sedan till sängs.
På söndagen sov vi länge. Sen åkte vi ut till vattendragen för att paddla kayak. Jag och Erik i en och Daniel och Irving i den andra. Felix började bli sjuk så han stannade hemma.
Jag har paddlat hemma i Sverige några gånger och det har varit helt fantastiskt. Men att paddla i kristallklart vatten som är varmare än duschvattnet, se bergen runt omkring under stekande sol slår allt. Det var hur grymt som helst. Vi firade med att bada lite och vi såg till och med några nakna knölvalar, haha.
Helgen i Cuatrocienegas var hur bra som helst. Nu har vi sett hur fint Mexiko kan vara på riktigt och det har verkligen gett oss blodad tand. Nu ska vi resa mer! I helgen blir det nog lugnt, vi har inte bestämt oss. Men på schemat står Zacatecas och Acapulco. Vi kommer förmodligen också att ta oss till Panama längre fram.
Det blev ett långt inlägg, men det finns så mycket att berätta. Spana in floggen och bildgalleriet för bilder från resan.
Hasta luego!
2 februari 2009
I helgen har vi varit i den lilla staden Cuatrocienegas. En äkta mexikansk stad som är otroligt vacker. Mer om den i morgon, jag måste sova lite också.
Hasta mañana.