Zombieland
10 januari 2010
Zombieland är skapt med glimten i ögat. Precis så som en zombie-rulle ska vara i mina ögon. Det ska vara blod, skräck och skratt. Det är den bästa kombinationen. I en film, alltså.
Bara introt i filmen fick mig och Anders att garva och bli imponerade. Slow motion, gore, for whom the bell tolls, zombies, krossat glas. Det låter nästan som en Winterdäck-låt. Men filmen blev aldrig tråkig, den var underhållande från början till slut. Och den röda tråden i filmen var jakten efter den efterlängtade twinkien. Tallahassee (Woody Harrelson) hade nån sjuklig längtan efter en amerikansk godbit och bröt sig in i alla butiker han kunde hitta. Men givetvis så fanns där allt utan det han ville ha.
Columbus (Jesse Eisenberg) den evige oskulden hade byggt upp sitt liv med zombisarna efter regler. ”Double tap” till exempel, vilket innebar att man alltid skulle smälla till en zombie två gånger för att försäkra sig om att den ligger kvar. Eller värma upp kroppen innan du ger dig ner i ett dike för att kolla efter twinkies.
En jäkligt underhållande film som framkallade åtaliga höga skratt och fniss. Jag fick till och med titta genom fingrarna några gånger när saker blev lite för nasty, till och med för mig.
2009 års bästa zombiefilm: Zombieland.
Mitt betyg: 8/10
När Hollywood får en idé så brukar de få för sig att urvattna ett koncept. I år kom