Jag följer en hel del bloggar där emot. Nyheter och annat kul. Jag listar några av mina favoriter:

• The Big Picture – Bästa fotobloggen på nätet. I storformat.
• Harsyra – En blog om… jag vet inte riktigt. Men jag gillar den.
• Mitt Andra Jag – För mig som gillar att drömma är denna nya bloggen rätt kul.
• sebbz.se – så klart. Dagen då sebbz gick ut med att han ska bli journalist har hans inlägg blomstrat till en lingvistisk orgasm.
• NatureNews – Magasinet Nature med sina nyheter online.

I övrigt intet nytt. Tack å hej.

I natt vaknade jag av åskan. Så jag tar av mig mina öronproppar för att lyssna när jag förstår att det inte är åska. Det är bara knarkligorna som bråkar lite. Jag trycker in öronpropparna och somnar om.

Jag rapporterar direkt från krigszonen i Monterrey, México. Spana in mina bilder från orkanen i min fotoblog.

Hoppas ni har det bra, ni där hemma i sommarvärmen!

Uppdatering: Fler bilder från orkanen Alex.

Just nu läser jag Den glada vetenskapen av Friedrich Nietzsche. En liten bit av kulturhistoria som måste läsas. Intressanta tankar från en av vår tids bästa filosofer. Jag återkommer när den är färdigläst.

I övrigt så bor jag nu i ett rum i ett hus tillsammans med några mexikanska studenter i Monterrey. Jag har inte hunnit bekanta mig med dem än eftersom jag bara spenderat en natt här. Men jag ser fram emot att lära känna dem.

Jag har fått lite läxa i dag jag ska sitta med i kväll tänkte jag. Måste lära mig språket bättre så jag kan imponera på alla som stirrar så.

Dagens ris går till Kilroy Travels för att de lurade på mig en onödig hemresa som jag i panik bokade på bussresan till Arlanda.

– Hey, I got it. What do you need?

Av någon anledning så har de allt. Men de vet inte vad vi vill ha.

– Dude! Want a tattoo? Some weed? Jay-o? Blow? I got it!

Vill man inte ha en tatuering av någon luffare på gatan så kan man ju alltid köpa lite koks!

Vi har i alla fall 35°C och sol. Molnen ligger på behagligt avstånd vid horisonten och förgyller vardagen.

En vanlig dag i Playa del Carmen ser ut som följande:

Klockan 10 blir det frukost. Vi går runt hörnet och får äggröra med bönor och tortillas. Ett stort glas nypressad apelsinjuice och kaffe. Efter att frukosten är förtärd och betald (100 peso för två) så går vi till stranden. Hector guidar oss till våra solstolar och vi beställer in en hink med blandade ölsorter; Dos Equis, Sol och Pacifico. Kostar 120 peso. Vi ligger på stranden till på eftermiddagen och går hem och sover lite. I början blev det drygt fyra timmars sömn på eftermiddagen så man blir lätt konstig av att vakna upp klockan 22 utan att ätit nån lunch. Men vi tvingar oss upp och försöker få i oss lite mat i någon av de många restaurangerna i närheten. Sen går vi till bargatorna och letar efter den billigaste ölen.

Mescalinna har hittills bäst pris på alkohol. Två tequila-shots kostar 40 peso. Två Corona på flaska kostar 50 peso. Jämförelsevis kostar samma saker på Maya Nånting 160 peso för två tequila-shots. Två öl, Dos Equis kostar 90 peso.

Kvällen brukar sluta på Blue Parrot dit de flesta verkar dra sig.

Vi har några dagar kvar i Playa del Carmen innan vi beger oss till Monterrey.

Bifogar en rolig video vi såg på en av klubbarna. Timbaland får pluspoäng hos silfver.

Hasta luego.

Ta en titt. Beundras. Förundras… Vietnam, 35 years later.

Men vad ska man göra, om man med så kritiska ögon som jag går in i en biosalong med ett par 3d-glasögon i handen redo att se en skitfilm. Jag var mentalt förberedd. Första gången jag går på 3d-bio sen Kosmonova 1994. Då var det med röd-grön-färgade brillor. Nu är det visst bara polariserad plast. Om det nu är bättre.

3D då. En stor besvikelse för min del. Kanske beror det på något synfel jag har och ännu inte lagt märke till förrän biosalongen gjorde mig surt påmind. Halva filmen var för mig ganska suddig. Ibland så fokuserades det på en person eller ett landskap och då sögs man in i bilden. Riktigt häftigt. När det blev djup så hängde jag med. Men när det gick åt andra hållet blev det främst suddigt. Jag tror filmen var kass, för reklamen innan filmen var ju hur bra som helst!

Filmen då? ”There’s more coming! NOOO!” Vad gör han, Sam Worthington. Han kan ju inte gå och göra en B-rulle där han dessutom har nästan samma typ av karaktär som i Avatar. Han är badass, skiter i allt, hoppar ut från stup, är den utvalde, rider djur som aldrig blivit bemästrade. Amagad. Bittert sånt är.

Zeus kan ha varit det töntigaste jag har sett. En blänkande klänning? ZEUS? ÅÅÅH! Fan har de gjort den här filmen för att reta upp besökarna eller? Den är ju helt dum i huvudet.

Mitt betyg: DEN FÅR INGET. Fetstilt.

Å en sak till. Clash of the TITANS? VA? De nämner titaner en gång i filmen. Nämner! Man får alltså inte ens se en skuggbild eller grottmålning av en titan. Lite som om att Zombieland inte skulle innehålla några zombies. Idiotiskt.

www.silfvercreations.com – Spana in.

Mary (Toni Collette) är en ensamvarg som får för sig att kontakta en person med det konstigaste namnet i telefonkatalogen. Han heter Max Jerry Horovitz (Philip Seymour Hoffman) och bor i New York. Han har Aspergers syndrom och samlar på tågnaglar och fimpar.

En riktigt konstig film som fick mig att sära på smilbanden nästan oavbrutet. Väldigt bra gjord med fint budskap. Inte den vanliga animerade komedin. Kanske riktad mer till en vuxen publik?

Mitt betyg: 7/10

Jag hade faktiskt sett fram emot den här filmen. Främst på grund av alla specialeffekter. Några av dem var faktiskt jävligt fräna. Men de är välbeprövade. Brinnande meteoriter är liksom inget nytt. Husen som välter såg inte alls lika dramatiskt och häftigt ut som jag hade hoppats på.

Munkarnas filosofiska samtal och Woody Harrelson lyfter filmen. Vilken stjärna. I övrigt lyser den inte särskilt stark och jag önskar att jag kunde få tillbaka mina två timmar och 40 minuter som jag faktiskt spenderade på filmen. Må den gå under precis som jorden.

Like this cup, you are full of opinions and speculations. To see the light of wisdom… you first must empty your cup.

Mitt betyg: 3/10